Glad och Thor









Glad av Gillberga

Glads huvud är gjort av en Tysk kvinna vid namn Almut Lucht som var bildhuggargesäll, de måste ge sig ut i 3år och 1dag för sitt slutprov och jobba i andra länder, men hon hade inte hittat något i Sverige och höll på att lifta hem då hon blev upplockad av en bekant till Korp Erik, som då var i samma riddarförening, denna man visste att Korp Erik var delaktig i bygget av skeppet Glad och att de behövde någon att göra huvudet, så hon kom till bygget och högg ut Glads huvud och andra detaljer på skeppet.

Vattnet, träet och järnet har format det som blivit Värmland.

Båtar av alla slag har varit en naturlig del av vår kultur - nödvändiga fortskaffningsmedel mellan bygder, älskade farkoster med namn och historia.Skepp som byggts av virke från värmlandsskogarna, format och tillyxat av handsmidda verktyg.


Träskepp med tjärdoft på seglatser som varat sekler och årtusenden. Det är i den traditionen vi byggde vikingaskeppet Glad med start 1995.

Yxhugg för yxhugg växte skeppet fram ur ekar, furor och askar. Nit efter nit från den egna smedjan slogs i borden och gav dem stadga. Till midsommar 1998 var vår skapelse klar för sjösättning och för uppgiften att öppna nya vägar mellan gamla kulturbygder.
Skeppet Glad av Gillberga tillkom med ett vrakfynd från Roskildefjorden i Danmark som förlaga. Det är ett krigsskepp med 13 årpar och ett segel om 48 kvadratmeter. Det är ca 17,5 meter långt och ca 2,85 meter brett midskepps. Vikten är ca 3 ton. Segelhastigheten har varit uppe i drygt 15 knop.

Skeppet har sitt namn efter gudahästen Glad, den andra i Eddans uppräkning efter själva Sleipner. Dessutom ingår ordet glad i namnet på den närbelägna sjön Glafsfjorden. Det har en grundbetydelse av något som glittrar och lyser. Gillberga är namnet på socknen där Nysäter ligger.

Skeppet har varit ute på åtskilliga långseglatser, framförallt till Canada (år 2000), till Norge och till Danmark. För den som vill veta mer om den spännande byggprocessen och om olika detaljer i konstruktionen hänvisas till boken Skeppet Glad av Gillberga av Mariann Sönnebo och Peter Olausson (1998).
Föreningen äger också det mindre fartyget Nöjd, byggt som Vänersnipa. 



Thor viking

I början av 80-talet försökte Peter Adrian att omsätta sitt intresse för teknik och segling på ett annat sätt,  fast samtidigt historiskt baserade. Han ville bygga en liten och enkel att användbar traditionell farkost i trä. Det skulle bli en vikingatida båt dock med moderna kvaliteter men så autentisk som möjligt och med goda seglingsegenskaper.


Inspirerad av de viktigaste arkeologiska fynd, till exempel det berömda Oseberg och Gokstad fartyg funnen 1880 i närheten av Oslo,  Peter konstruerade sin ThorViking som en liten 7 meter båt. Denna av typen handelsfartyg för både enhands- och att segla med besättning.  Vid utformningen av båten hade Peter några mål han ville uppnå : Båten måste vara så snabbt som möjligt för sin längd,  den ska vara för en eller max 8 -9 seglande personer samt skulle vara lätt att ro.  Vidare skulle båten vara utrustad med tält och sovplatsar för minst fyra personer ombord.  Den skulle vara tryggt och sjöduglig och - sist men inte minst - ha ett rimligt pris.


År 1994 var ThorViking redo för sjösättning.  För att hedra sin valda hemstad och hemmahamn, Arvika, och dess vikingahistoria vid Sveriges innersta farvatten Peter ville kalla båten för ArViking.  Seglingen skulle ju ske på "Vikingaleden", vattenvägen från Säffle till Arvika,  där en gång Junker Knut 1227 e.Kr. seglade med 11 fartyg för att kämpa mot den norske kungen Håkon.  Junker Knut förlorade kampen under 1227 och så råkade Peter.
Nej, inte mot kung Håkon, men mot en mycket större makt: Thor den rödskäggiga och bredaxlade sonen till Oden och beskyddare av asarna
(Gylfaginning ).  Vädret på dopmorgonen var ljust, soligt och klart.  Det kunde inte vara bättre.  Men, när de första dropparna mjöd skulle dopoffras på de nya,  oanvända plankorna så mörknades plötsligt den klarblåa himlen.  Obemärkt av varvets ivriga män, tornades upp med rasande fart ett stort, högt, mörkt "städmoln". Under ceremonin, innan skeppet ens helt var ner i vattnet,  kastade Thor sin hammare "Mjölner" med besked.


 Åskan blixtrade ner till höger och vänster och tunga droppar regn prasslade ner från himlen.  Peter visste att något inte stod rätt till här.  Kaos bröt ut.  Alla sökte skydd för nerslag av åska och regn i bilarna.  Peter förstod plötsligt vad som pågick.  Men ville han fortfarande döpa båten till ArViking?  Han vill inte böja sig Dundrarens vilja.  Han ville kämpa - och det gjorde Thor också.  Slutligen kastade Thor sin hammare igen.  Denna gång var målet Peters videokamera.  Denna fungerade sedan aldrig mer.  Peter hade förlorat och bugade för övermakten och har aldrig ångrad det. Så han kallade sin båt ThorViking och dem seglar sedan dess,  väl omhändertagna under många äventyrligheter,  under Dundrarens flagga och beskydd.


Varvets besättning bemannade båten,  länsade "dopvattnet", satt dyrken på plats igen och ThorViking följde med akterlig vind efter det ensamma,  magiska molnet ut på Baltikums Östersjön på sin jungfruresa.

Snabbt visades att också ett nytt,  oerfaret vikingaskeppslag redan på sin jungfruresa kan kryssa och stagvända med ett otrimmat vikingatida farkost samt segla hem henne mot vinden.