Fjärde årets vikingating i Nysäter
Fyra år med vikingating i Nysäter, fyra år när former fötts och förändrats, fyra år med folk med fyr och flamma, färg och fantasi.
Årets helg, 24-25 juli 2010, var förtrollad. Solen kom (lördagen) och sedan hällregnet (söndagen) och trots den avslutande vätan fanns modet och lusten bland både vikingar och riddare att hålla fanorna högt och genomföra festen på det sätt den börjat. Och trots skyfallet kom också publiken, om än i lite mindre antal än under lördagen, då uppskattningsvis 1 500 – 2 000 personer besökte vikingacenter, läger och tornerbana. En tredjedel av detta under söndagen.

Tack vare slit och släp av många i veckor och dagar (och nätter) kunde tält och bodar resas, grönytor och palissader ställas i ordning, mat kokas och serveras, lekar ordnas, eldar brinna och skeppet Glad sättas i skick för att gå ut med barn och vuxna på regelbundna rodder under tingsdagarna. Antalet hantverkare och handelsmän var fler än förut och vi alla gladde oss åt att vi också hade gäster från andra vikingabygder – ja, ända från Ale i söder och Agder i väster. Människor kom till Gladhem nästan ur intet, som en glad överraskning.

Det fanns plats för alla. Hästarna förde barn runt trakten på sina ryggar, fåren från Långserud låg tryggt i sin hägnad bakom gudaapeln – på andra sidan trädet satt örthäxan i sitt välvda pörte, där var det mindre tryggt. Det rök från smedjan, det ven från bågskyttebanan från alla ivägskjutna pilar, det ångade från grytan med växter att färga nystan av garner med, det visslade i alla buskar från ungerska lergökar. Uppe vid Korpåsen satt åldermannen och ljög för den som gitte höra på, från Oshem steg röken från kitteleldarna, ute bland folk gick broder Christoffer och sålde syndernas förlåtelse till alla som behövde. Han gjorde som vanligt goda affärer.

Lördagen gick i kärlekens och bröllopets tecken, när hövding Orm fick sin Della, efter fullbordat brudköp och efter att han fått visa sig värdig bruden genom att tampas med hennes bror, hertig Michail av Rügen, såväl vid bågskyttebanan som i yxkastning och i envig. Bröllopet skedde först vid Stendansen under medverkan av såväl riddare som hirdmän och vanligt folk, genom stänk av vatten och i sken av eld, genom ord av skalden och genom galande av völvan. Därefter drog brudparet med hela det stora följet upp till Kung Sorgs hög, där Halvar hövding själv väntade och förrättade den andra delen av vigseln. Och det blev bröllopskyss och det blev jubel och det blev mottagning nere vid Korpåsen och det blev ett gille med god mat, goda tal, sång, presenter och föreställningar med virvlande eld mot natthimlen uppe vid hövding Orms lägereld. Den stridbara brudens fot var stor och ond efter förmiddagens övningar som sköldmö, men kärleken övervinner allt…

Söndagens regn förändrade scenen, men folk kom i alla fall. Det var dagen då Gladhem fick sin första runsten vid kung Sorgs hög, den som Jon(as) ristade och som bär budskapet om den gravlagde: Sotdöd är Sorg/ Glads folk reste stenen/ Hel hålle hugars herre/Jon ristade. Attresastenen från Hammarsjö gård, som väger ca 1 200 – 1 400 kilo, och att göra det i hällregn med hjälp av rep och rullar och med handakraft, och i tilltagande gyttja – det blev ett mandomsprov. Under Nagib smeds sakkunniga ledning kom den i alla fall på plats och kunde invigas, snabbt och lätt innan alla togs menligt av kylan och vätan. Början gjordes till ett offerkast på toppen av kung Sorgs hög, där den som vill bli av med någon sorg eller något bekymmer kan fortsätta att lägga en liten sten eller kvist på platsen.

Alla bidar nu tiden. Hösten kommer, och vintern, och våren igen, och sommaren. Och det blir nytt ting i Gladhems rike, med en ny runsten att rista och resa. Och kanske stundar då nya bröllop i dans och på hög, vid eldar och i gillessal?

Orm vann                                      Sorg sover                                     Glad folk
väna vännen                                sotdöd                                             firade
i envig                                            i stillhet                                           furstligt

Olav Smörtunga





Vilka arrangerar Värmlands Vikingating?
Det är Ekonomiska föreningen Gillbergaturism som arrangerar Värmlands Vikingating. Föreningen driver med stöd av Säffle kommun Värmlands Vikingacenter, som uppfördes år 2007 som ett led i två EU-projekt - ett inom mål 2 Västra, ett annat inom InterregIIIa, då i samverkan mellan Säffle och norska Spydebergs kommun.
Inom Gillbergaturism arbetar ett antal ideella organisationer, däribland Föreningen Vikingaleden (som äger vikingaskeppet Glad), Gillberga Hembygdsförening (som förvaltar marknadsbodarna och äger ett stort bygdemuseum på orten) samt Gillberga utvecklingsgrupp.

* Värmlands Vikingacenter, tel
* Lars Söderqvist, tel (arrangemangsansvarig)
* Bengt Johansson, tel 0533/502 03 (ansvarig för vikingatida hantverkare och handelsmän)
* Ulf Karlsson, tel 0533/310 66 (kontaktman vid Föreningen Vikingaleden)

Information om programmet kommer att läggas ut på följande hemsidor i takt med att det utvecklas:
* Värmlands Vikingacenter, www.varmlandsvikingacenter.se
* Föreningen Vikingaleden, www.vikingaleden.se
* Gillberga Hembygdsförening, www.gillbergahembygd.com