Värmlands vikingating 2009:
så var det

Värmlands Vikingating 1-2 augusti 2009 var ljuvligt roligt: regnet från juli drog bort och slöjorna över himlen revs itu, och därunder fanns faktiskt solen, den som alla hade letat efter en hel månad. Folk och fä vaknade till så där lite yrvaket och bestämde sig för att ha kul på slätterna nära Byälvens vatten i Nysäter, det som kallas för Gladhem. Så när besökarna började komma flock för flock brann redan eldarna i byn, i smedjan och vid fältässjan. Liv lekare och hennes medhjälpare var i full gång med att kasta repringar, slå vippa och dunka varandra i backen med säckar. Snart nog fylldes också skeppet med folk som ville ro och under de två dagarna var Glad ute med fem eller sex laster med folk uppströms till randen av Gillbergasjön och tillbaka. Alla återvände helbrägda.

Det var dagar när pilarna flög mot sitt mål vid sidan av båthuset och när yxorna ven i luften bittida som sent, när skrälingen från Vinland hade slagit upp sin tipi på en liten höjd vid sidan av byn, när örtkvinnan gick bland isop och mynta och gav gröna fingrar ett ansikte, när Trasa, Korp-Eriks träl, blev till sköldmö…hon vars öde sedan spåddes bland stjärnhimlens väv av ljus.

Tralalahästarna från Näset gick frustande och snusande omkring och visade upp sig med stolt uppsyn, broder Christoffer sålde syndernas förlåtelse (särskilt gärna till kvinnfolk), hövding Orm styrde och ställde bland hantverkare, lekare, stekare, hirdmän och trälar, Korp-Erik satt vid sin stuga på åsen och ljög och sa sanningar om vartannat, völvan vävde, såg allt och hörde allt och sa det hon ville och tyckte behövdes. Skalden satt på sitt berg och skrev sagor, hirdmännens ringbrynjor glittrade och skramlade, det osade från Oshem, där vikingarna fick sin mat, och likaså på kvällen längre ner mot Hackspetteskogen, när det blev gille i själva gästabudshallen, det som annars är skeppets hem och vinternäste. Riddarna kom och gjorde sina duster, precis som riddare bör och skall. Publiken jublade och buade om vartannat, och från skogen strax bredvid hördes dova röster av ett annat slag under tornerspelet. Från Gladhem är det bara en fjärdingsväg till själva Hösåsklätten, där jätten och de vita korna bor.

Det var dagar när barnen gick till Stendansen eller ner i älven, när många främmande tungomål blandades i vimlet, när hantverkarna visade sina smycken, sina fällar, sina lerkrus, och sina magiska örter, när tjäran rann ur den heta dalen och när härvorna av tyg fick sina färger av björk och annat hopkok i den bubblande grytan. Alla var där, men inte barden: drabbad av svinpest – eller något annat elände – satt han i sitt pörte på andra sidan bergen långt bort i väster och drömde om livet i Gladhem. Hans tid kommer, när nya gillen och nya ting blir till.

Härlig var helgen
på präktiga platsen
när nordmännen njöt utav
fest ibland fränder
Solen stod stilla
gav glädje åt Gladhem
och trevnad bland tälten
i vikingars viste
Friggs fred och frihet
må minnas av många
och hövding Orms omsorg:
hans hälsa och heder!